Instagram

fredag 24 januari 2014

Lite gammalt från GC

Jag hittade lite bilder från GC när jag var där i våras med familjen. Jag fick en dag ledigt och drog till topps med en gudiefirma med en holländare vid namn Gert [stjärt].

Naturen på GC är helt fantastisk och nån gång skall jag dra på semester dit och bara befinna mig över 300 möh.
Vi tog bilen upp till typ 1800 möh och där står pinjeskogarna och den märkliga terrängen.

Marken har inte nån växtlighet utan täcks bara av långa barr från pinjeträden. Det finns lixom ingen stig, allt är stig. Eller inget.
Efter att ha fixat till det sista så började vi trampa de sista 200 höjdmetrarna upp till toppen. Gert pratade oavbrutet under bilresan upp och enda chansen att få tyst på honom var att löda på lite uppför så att han inte orkade prata. Sagt och gjort... det vart tyst en stund i alla fall. Väl uppe på toppen så vankas prima utsikt och strålande sol.

De två topparna till vänster är Roco Nublo vilket är ett välkänt utflyktsmål, molnen till höger är "mjölken" som väller in varje dag och lägger sig över en by i den dalen. I mitten ser ni en utmärkt vandringled som också skall vara en utmärkt cykeltur. Men enligt Stjärt så var den för svår med 29"-are. Joråsåatt... Men, inget att hänga läpp för det skulle vankas över 2000 meter utförskörning under dagen.
Vi lämnar Pico de las Nievas och börjar färden utför och kommer snart till denna stig som på avstånd ser mycket fin ut.
Och det var den fast den var mycket svårcyklad. Allt är vulkangrus som bara rinner iväg under hjulen. Så styrde man det minsta så skar det iväg åt ena eller andra hållet. Det som verkade så enkelt var så svårt.
Färden fortsätter utför på stigar, åsnestigar, grusvägar och annat. Men till skillnad från Sverige där men ganska omgående befinner sig i terräng där ingen någons sin har bott eller brukat gjorde så finns här nästan över allt spår av att det har bott människor och att de har brukat jorden eller färdats genom skogen.

Gert i ännu ett försök att prata sönder mig. Jag skall inte vara neggig egentligen men han var ganska jobbig just hela rundan men han berättat faktiskt ett och annat intressant på vägen.
På det stora hela så fortsätter färden utför, till skillnad från Sverige så är det mycket mer lösa stenar. Allt flyter runt och man kan ha stora stenbollar som rullar bredvid en när man kör utför.

Mer Pinjeskog.

Mer vackra berg och som ni ser, spår av terrasser till höger.
Så småningom så kommer vi till en by som är inhuggen i bergen, Barranco de Guyadeque. Mycket fräckt faktiskt! Man skulle kunna ha turistat lite där men vi rullad i princip bara igenom vilket var ballt bara det. Hus insprängda i berget till höger och sen en smal gångväg med stup till vänster.

Sen blir det höjdmetersslöseri på asfalt i nästan en kvart och det gick rejält fort ner till en liten konstnärsby som heter Agüimes och där var det dags för en Cortado con Leche y Leche och en bit äppelpaj. Skönt häng vid en Plaza de Agüimes.



















Efter detta blir cyklingen aningen sämre. Först fick vi köra en lång travers på asfalt för att börja ta oss bort åt sydspetsen till. Landskapet är inte heller lika vackert ut är mest sönderbränt och en massa sopor. De slänger ju lixom fortfarande skräpet i naturen där.
Efter traversen så tar en kort utförlöpa på stig vid och därefter sista biten tillbaks till Playa del Ingles. Sista biten går på i huvudsak grusvägar längs med motorvägen. De som äger marken har lagt upp stora högar med sopor här och var på grusvägarna för att hindra att andra kör in på vägarna och tömmer sopor. Så det är lite som att köra i kanten av en tipp under sista timman.

Väl tillbaks hos Happy Biking så lämnade jag Stjärt och Stefan (han som har tagit alla bilder) och traskade hem, nöjd med en heldagsutflykt med bra cykling och vacker natur.

söndag 5 januari 2014

Bilderna som blev över

Jag passade på att tömma kameran på nyårsafton. Ja... vad skall man göra när man inte firar nyår annat än med att blogga lite och hänga med familjen.

Här är hursomhelst panelen från mitten av oktober. Ville skäms för gubbarna antar jag.

 
Eller nä... han ler nog bara för att det är så sjukt bra gäng.
 
Nedan så begapas ett stycke Specialized Epic på sin sista runda. Efter detta blev hojjen undanställd och ersattes så småningom.
 
 
Även det här är den sista bilden på stigen. Stigen är numera en byggarbetsplats och kommer att bli en villatomt inom kort. Dags att leta annan väg.
 
 
Vi förflyttar oss till mitten av november och en stråååålande dag! Mattias är på väg ner mot Fittja gård.
 
 
Och som vanligt en bild från Löttingekullens topp.
 

torsdag 2 januari 2014

Café Roubaix-gate

 
 
Tänk om Café Roubaix hade legat i Taiwan istället för Canada. Då tror jag aldrig att det här twittermeddelandet hade kommit:
 
 

onsdag 1 januari 2014

Årets sista cykling


Årets sista cykling inträffar då givetvis på nyårsaftons förmiddag. Nordin hade önskat sig visning av de kommande rally/enduro-sträckorna på Löttingekullen. Nu kunde ju inte Nordin närvara men Bengan (?!), Håkan och Billy dök upp i förrådet. Vi styrde kosan mot Löttingekullen via Stalles Gula och väl på kullen så träffade vi på Janne som avtalat.
Upp och ner för Spyan, AM-stigen och Stenkistan. Två ggr/sträcka. Mycket roligt och förlängningen av Spyan kommer bli en härlig förbättring! Det var alla överens om.

Jag glömde bort att fota i stort sett men tre bilder får ni njuta av.