onsdag 31 oktober 2012

Ride Sierra Nevada. Dag 5

Kom på att jag hade lite bilder kvar.


Femte dagen så drog vi iväg till nån gigantiskt friluftsområde.


Ville och jag har kottkrig (med gigantiska kottar) i skyttevärn från spanska inbördeskriget.


Pelle på väg ner.


Mange rundar ett hörn. Lång utförslöpa med lite otydlig stig som gjorde det svårt att köra riktigt fort.


Det är inte ofta jag är med på bild och det är inte ofta det är såhär snyggt heller. Med kotte på ryggan dessutom.


Vi avslutar med samma stig som vi började med. Fast åt andra hållet då.

måndag 29 oktober 2012

Miljökontoret informerar

Många har frågat mig om vad det innebär att ha ett kök som är godkänt för livsmedelsproduktion. Och föreställningarna spänner från "jaha, du måste diska kastrullen" till "oj, då måste du ha byggt om". Fast sanningen ligger någonstans mitt emellan.

När jag började med projektet så visste jag att man var tvungen att nån form av tillstånd men inte visste jag vart man skulle börja. Men ibland har man tur för Henke jobbar ju på Diskteknik och han visste ju precis vad som skulle göras. Han var till och med så vänlig att han skickade Miljö-Carro på mig och då klarnade allt.

Det hela tillståndet går ut på är att man har rutiner, processer och förutsättningar i köket så att man kan producera livsmedel. Så med hjälp av Miljö-Carro så jobbades det fram en rejäl pärm med rutiner. Ett städschema på steroider skulle man kunna säga.

Sen finns det ju grader av hur krånglig mat som skall tillverkas. Det jag använder är ju specerier och får då följaktligen en relativt låg riskklassning. Skulle jag däremot tillverka köttkakor så skulle jag hamna i en helt annan risknivå och då få ha en helt annan rutin och kanske till och med andra förutsättningar i köket.

Så... med rutinerna klara så var det bara att söka tillstånd hos kommunens miljökontor. Ett tillstånd som jag sedermera fick beviljat. Gått så!

Som rolig anekdot till det hela så var det så att han som beviljade tillståndet heter Haileselassie (i förnamn) och mitt företag heter ju Kung Stalles Imperium.

Från en kung till en annan!


onsdag 17 oktober 2012

Svenska äpplen

Nu är det höst och då skall man ju äta svenska äpplen. Nåde den som tänker göra annat! I alla fall om äppeltalibanerna får som dom vill.

Och det är klart. Svenska, hederliga äpplen är fantastiskt goda! En härlig syrlighet har vinteräpplena just nu.

Men kan nån förklar för mig varför alla svenska äpplen ser ut som skit? Kantstötta och bara stötta, så gott som alla i hela högen. Medans äpplen som har fraktats från andra sidan jorden är så fina så?
Vad gör de svenska äppelodlarna med skörden? Häller ut på garagegolvet och backar över med traktorn?

Skärpning!


söndag 14 oktober 2012

Bogesund i höstskrud

Planeringen startade för några veckor sedan. Freddan tyckte, precis som jag att sommaren hade gått lite för fort och cykeldagarna hade varit för få. Mattias fick nys om det och handlingens man som han är städade han undan i kalendern och föreslog datum. Och vi gjorde nåt så oortodoxt att vi bokade undan en vardag för att komma undan att komma i konflikt med familjelivet. Allt var bokat och nu var det bara att vänta och hoppas på att det härliga, krispiga höstvädret skulle infinna sig.

Och vilket väder vi fick! Morgonen var en smula rörig för min del och kom iväg alldeles för sent. Men vad gör det... det var inte cyklingens dag det här utan den trivsamma snickesnackcyklingens dag.

Så vi kör vänstervarv i vanlig ordning. Kör egentligen på de vanliga stigarna och mallar oss i vanlig ordning när vi sätter kruxen. Dom som nu gör det, och dom som inte sätter får höra det. Adde visar en ny slinga på västraste Bogesund som är ny för mig. Slingrig och fin, inte svår nånstans egentligen men mycket trivsam.

Efter tre kvarts cykling får jag en burp. Lyckligtvis får Freddan punka kort efter så jag är inte ensam om eländet. Men det skall visa sig att jag är lågt ifrån ensam idag.

Vi når Kvarnberget och begapar utsikten och dammar av några jobbsamtal som måste göras.


Mattias cykel är svårt racklig upptäcker vi. Det är glappt mest överallt. Så det blir lite nödmekning och åtdragna skruvar. Vi lämnar Kvarnberget och börjar utförsåkningen som är premium ner från Kvarnberget. Men vi hinner inte mer än 200meter när det låter krash, bom, bang och diverse efterföljande svärord. Och jag tror ju givetvis att det är Mattias cykel som har lämnat in. Men se... så är inte fallet! Det är faktiskt Villes hi tech-maskin som har fått bakväxeln in i hjulet, trasslat in sig och slitit av ekrar och petat hål på fälgtejpen. Storsallad med andra ord. Så det är inte mycket annat än att ge Ville en karta, instruktioner och sen får han ta långa benet före och knalla tillbaks till bilen. Tråkigt!

Nåväl... vi sladdar vidare, provar lite nytt och men det är i stort sett det gamla vanliga.

Efter en stund passerar vi ett vildsvinsstängsel. Freddan har passerat förut och vet att man måste gå över en liten bro för att inte köra in i det svårfunna stängslet. Men han är lite lojj karln och kör rakt in i stängslet och elektrifierar cykeln. Så det blir till att lyfta av cykeln med piffigt grepp om endast handtag och sadel. Mycket roligt!

Sen var det dags att grilla och då ringer Ville. Jag hade nästan glömt bort honom men nu hade han gått klart och var framme vid bilen. Hårda bud.


Eld, kaffepanna, massor med choklad och rejäla raggarballar med svängdörr. Långt språkande om dyra cyklar och hur man skall få råd... och det är klart att det kan bli tjorvigt att få ihop det om man inte är på jobbet. Riktigt jävla skönt är det att bara dega i terränglådan. Hade det varit lite varmare så hade man lätt kunnat ta en tupplur.

Kallstart kommer efter fika och det är lite stelt i vanlig ordning. Bara å bita ihop och mata på.


Jag hade hittat kameran efter morgonröran så nu kunde jag ta bilder lite lättare.


Bitvis är det synnerligen kletigt. Jag med heldämpad XC-räser får stanna flera gånger för att städa undan kring vevhus och i växeln.

Nåväl. Färden fortsätter och nu lämnar vi södra kusten och börjar röra oss norrut längs ostsidan. Precis när vi svänger av från Blå leden så ser jag i ögonvrån nåt som ser ut som snö?! Men... det kan det ju inte gärna vara. Det här måste undersökas.


Det verkar vara nån som har tömt en skumsläckare i ett hörn av parkeringen.


Så vänder vi kosan västerut igen för att avsluta cirkeln. Jag sätter partiet kring "Freddans häll". Jag blev förvånad själv! Ett par rejäla stenar som skall forceras. Man får köra halvvägs upp på den största stenen så framhjulet går över krönet på stenen men bakhjulet hasar längsmed på stensidan men inte för långt ner för då fastnar hjulet på de andra stenarna. Därefter algbevuxna klippor på skrå där minsta hastiga rörelse gör att man hasar en bit ner mot sjön. Plus lite hala rötter på slutet.
Även "A-linjen" avklaras. Freddan klarar med glans, förmodligen bara för att det inte finns några fotografer i närheten. Pang på bara så glömmer man bort de meterlånga rötterna som korsar stenhögen på tvären.


Freddan löder på genom den snåriga granskogen.


Mattias börjar bli lite seg nu, åker och ursäktar sig som värsta japanen. Men det har han inte mycket för utan blir tillsagd att trampa på. För nu är ju bara sista biten kvar... och det kan man ju säga att den är. Kvar alltså... 300 meter uppförsbacke i leran som gud glömde. Att cykla är inte att tänka på, knappt att gå heller. Men upp och sen bort till parkeringen.


Eftersnack kring bilen. Vi loggade en bit över tre mil och det är inte mycket med tanke på att vi hade hela dagen på oss. Men vi mekade och snackade bort stora delar av dagen. Eller bara stod och njöt av höstvädret och de fantastiskt fina miljöerna.

Nu var det bara dax att åka hem och tvätta cykel.


Drawpper poast! Vinnaren är...

Jorå... man blev ju med höj och sänkbar sadelstolpe för ett tag sen. Å vare nå bra då? Jodå, det är nog så att det är bra. Det tar ett tag att vänja sig men sen så har man skitnödig freerajdstil mest hela tiden.


Det jag köpte vart en KindShock Dropzone. Jag hade inte så många alternativ eftersom jag ville ha lite setback och sen skulle den vara lååång. Sen var ju priset riktigt förmånligt. 1444kr fraktat och klart från Tyskland. Superlight bikeparts har ibland oförskämt låga priser.

























+ Löjligt billig
+ Steglös
+ Funkar (hittills) mycket bra

- Lite tung (600gram i längsta längden men då vägd utan reglage)
- Reglaget är lite i minsta laget

Sen fick jag möjlighet att testa en Specialized Command Post Black Lite. Och det var inte riktigt lika positiv överraskning som min bang for the bux-stolpe var. Tyvärr får jag väl lov att säga för det är synd att det inte matchar deras grymma hojjar.

























+ Hyffsat lätt

- Bara tre lägen (man missar ofta)
- Man fick "dutta" med rumpan för att den skulle åka ner
- Dyr
- Reglaget ser ut som en brödspade

Så det blev ett litet minitest av det hela. Och vinnaren är... KindShock. Och det med marginal. Synd på Spec att de tramsar bort vissa detaljer sådär. Skärpning!

torsdag 11 oktober 2012

Brööööl! Och Bogesund.

Ingefärsöl... är det cykligt? Kanske matchar pomfritten perfa. För alla vet ju att pomfritt är cyklistmat.


Sen har Ville hunnit blogga om Bogesund. Mitt kommer senare...



tisdag 2 oktober 2012

Maktkakans historia

Back in the days när jag rörde ihop Maktkake-receptet så fanns det knappt några energikakor. Det som hade kommit till Sverige var i huvudsak Powerbar. Jag vill minnas att det fanns någon kaka till men den kan jag inte komma ihåg namnet på.

Felet men kakorna som fanns då var tre:
1. de var löjligt dyra
2. de smakade apa
3. de var löjligt svårtuggade

Så jag tog en kväll och klurade lite på hur man kunde göra en egen kaka och ställde upp fem kriterier
1. de skulle vara billiga (vilket de automatiskt blir när man gör dom själv)
2. goda
3. lättuggade, så man inte får total andnöd när man flåsar och äter
4. spridd "verkningsgrad" över hela GI-spektrat
5. lätta att göra och ingredienser som går att köpa nere på snabbköpet

Det skulle alltså vara saker man känner igen och kan relatera till. Inget som kommer direkt från Teckomatorp. Och på de andra fyra punkterna så lyckades jag också infria.

Namnet "maktkaka" är ju givetvis en översättning av Powerbar. Och Kung Stalle... ja, varför inte :-)

Under flera år så hade jag och några polare maktkakebakkvällar där vi gjorde många kakor och sen avslutade med middag. Ville och Bjorre gjorde till och med en maktkakebröllopstårta till Erik och Karin när det gifte sig.

Så vare med det...