Instagram

fredag 3 april 2015

En onsdag i mängden

Freddan och jag drog ut efter hagelstormen. Det var riktigt kladdigt i marken kan jag säga. Skulle säga att så här skitig har inte cykeln varit på evigheter.

Hursom.... för en gång skull tänkte jag mig att jag inte skulle köra först hela tiden. Öva upp beslutsförmågan lite så att jag inte är helt dum i huvudet när jag kommer till nya stigar. Men det är lättare sagt än gjort när det är mörker och det då blir Freddan som styr för han missar stigen när han ligger först :-)
Jag tog med kameran och fick några bilder. Blixt måste ju till men när det blixtrar till så lyser blixten upp utandningsångan så man får hålla andan och väsa ur mungipan "Kör!".


























Stopp efter Lovisedalslöpan. Numer en av mina favoritstigar och en bra början på kvällen. Stigen börjar på flata klippor som sen går över i på stig i tallskog. Stigen svänger fram och tillbaks med flata kurvor som skall tas i hög fart. Sist genom lite stora, vassa stenar och sen brant utför i lerig lövskog. 1 minuts glädje.


























Freddan på Förnedringen, bilden bliv suddig men det bliv nästan bra ändå på nåt vis. Freddans jacka passar sig för foto också. Ingen svarta spökplumpen lixom.

















Starten på SS2 från SBR II. Hela sträckan är riktigt bra men är förvånansvärt mycket trampa när man mäter med modernare enduromått. 

Slut i rutan! 


onsdag 11 februari 2015

En söndag som inte var som alla andra.

Ähhhh jag hinner inte skriva så mycket...


Det är Per k, Tom, Ronnie, Ville och Jackie. Jackie är Toms lurviga hund som flitigt hängde med på rundan.
 
 
Är det tacken för att man fotar lite?  :-D
 
 
Ville hasar ner...
 
 
Å Rompa i motljus.

onsdag 4 februari 2015

Stockkonservativ cyklist funderar...

... över alla dessa nya trender i cykelsvängen. Under 20 års cyklande har jag nästan alltid cyklat på samma sätt. Vissa små förändringar har det blivit, som när jag till exempel trodde att jag skulle tycka det var kul att tävla. Eller när jag trodde att landsväg var jättekul. Inte att det inte skulle var kul, det är det säkert. Men jag återgår rätt snart till att göra ganska exakt det samma som jag gjort sen -90. Det vill säga cykla i skogen.

När en trend kommer är det många som hakar på, vissa byter när nästa trend kommer. Andra fastnar i trenden och gör den till mall för all annan cykling. De som fastnade i trenden kommer alltid att ha just den trenden som referens för all annan verksamhet. Den rätta läran. När sen nya trender pockar på uppmärksamhet så avfärdas dessa som nymodigheter som visserligen skall/kan beaktas men nog aldrig kommer att kunna tas på allvar. Att man själv skulle vara ett offer för en trend är dessutom rent trams.

De som istället väljer att följa varje trend... är de dom oroliga svenskar som Fredrik Lindström så gärna pratar sig varm om? Rädslan för att inte hänga med, längtan efter nåt nytt, måstet att byta trend för att trenden innan var ju faktiskt inte så kul när det väl kommer till kritan? Eller vill man bara götta sig i strålkastarljuset, just där ljuset är som starkast?
Dessa lycksökare, får inte deras senast tilltag en lätt bismak när man tidigare svärmat kring en trend och sen våren därefter höjer en helt annan trend till skyarna?

Som ett paralellspår till de övergripande trenderna så finns ju utrustningen. De enskilda prylarna som ständigt puttar upp den dyraste (XC)hojjen till precis över 10kg  (eller annan, för disciplinen, godkänd vikt) . Dämpgaffeln var väl först ut att putta tillbaks mot 10kg, därefter följde tunga SPD-pedaler, skivbromsar, akterlig fjädring, stora hjul och nu sist ut, den justerbara sadelstolpen. Man kan ju endast spekulera i vad som skall komma härnäst. Jag undrar/kan undra... för med endast lite konspiration i tankarna så gissar man ju att cykeltillverkarnas R&D-avdelningar redan vet. De väntar bara på att marknadens senaste tillskott har blivit standard, normalt. Det vill säga då alla har gravity droppers. Då är det dags för nästa nödvändiga sak.

Själv torskade jag dit på MTB så som den var i början av nittitalet. Cykling i skogen med en lätt tóuch av tävling. Under åren har man sett DHare med mer rustning än en riddare, medelålders män som cyklar två dagar i sträck, självspäkning både i grupp och nere i det egna pannrummet, enpetarcyklister som mosar på 180-vevar så varje sund knäspecialist förfasas, gruppövningar på blöt gräsmatta i december, den påklistrat sorglösa icketävlarattityden. Med mera... Och vad är nästa trend som glory hunters måste haka på och göra till sin religion, permanent eller tills nästa trend tar vid?

Och när vinden sen blåst över så sitter det alltid några kvar med svarte Petter, de som inte vill byta trend och muttrar att ingen bryr sig ju om DH numera, de ska ju bara åkas såndär enduro. Och liknande (förutom fixieutövarna vars våta dröm är att vara så bortglömda som möjligt). En smula bortglömda suras det om att inget är som förr och söker desperat lösningar för att fornstora dagar åter skall komma. Men dom som inte blir kvar, dom köper glatt en ny hojj som passar nu gällande mode och proklamerar, ännu en gång, glatt att det här... det är "the shit"... Och cykelföretagen garvar sig harmynta hela vägen till banken, ännu en gång.

tisdag 3 februari 2015

Såssejala medijer

I höstas nån gång så stängde jag mitt Facebook-konto. Förhållandet mellan vad man faktiskt tyckte vara intressant mot vad som mest irriterade mig blev för skevt. Det är inte så att våra liv är ointressanta, de är högst intressanta med inte på det viset att det är läge att visa det på Facebooks mediokra sätt att framställa saker och ting. Plus alla skitnödiga delningar av artiklar där 95% av alla som gillar det knappast har läst mer än ingressen.

Så, stängt och glömt och faktum är att jag har inte saknat det mer än högst tre gånger sen höstas. Utan ljug! Och jag kan säga att jag är förvånad själv. Att det, när det kommer till kritan, är så ointressant. Men... just detta faktum gör mig dock lite beklämd. Att alltså så många lökar bort sina liv på Fejjan. Det sista visste man ju i och för sig innan men det blir desto mer uppenbart när man inte ens saknar det.

Men... god kålsupare som man är så använder jag ju både blogg och Insta plus olika forum. Så vem är jag att döma.

fredag 30 januari 2015

Nyårscykling 2015

Oj oj! Det hade jag visst glömt. Jag hittade lite bilder i kameran och då vaknar gubbminnet.

Nåväl... Det började närma sig årsskifte och jag budade ihop en nyårscykling. Det blev inte så många, ett tag trodde jag inte att det skulle bli någon mer än jag men till slut dök Håkan och Eric upp. Eric på en flong ny Giant Trance Advanced SX 27,5". Riktigt fet som ni ser.

Eric bröt ju foten förra sommaren och inget ont som inte har nåt gått med sig. När han låg där och tyckte synd om sig med foten i vädret så ville det sig inte bättre än att han klickade hem ovanstående cykel. Jag kunde inte ha gjort det bättre själv.


Härligt ljus nere vid sjön.



Turen gick i stort sett som vanlig, Uthamra, Ensta, Löttingekullen, Hemvärnsgården. Eric vek av i Karby och då var det bara Håkan och jag kvar att kriga vilket vi gjorde med den äran.


Tallheden i Kristinebergsskogen. En av mina favoritplatser.

Kul med lite bilder igen. Dock skall väl sägas att jag inte riktigt är vän med kameran ännu. Det är så sjukt mycket inställningar så man går ju bort sig på hälften av fotona.

Hur som... Gott nytt år!!!

måndag 26 januari 2015

Enpetare, helstelt och snö - ett framgångskoncept som Qviberg skulle varit avundsjuk på

Jorå så att... det har ju skett förr att jag dammar av SSen lagom till att vintern står för dörren. I år är inget undantag. Årets setup blev en 69er (29" fram och 26" i aktern). Initialt så hade cykeln nio växlar när Freddan hade byggt klart. Men jag var hemma hos Freddan och ölade och hämtade cykeln och redan på vägen hem upptäckte jag att växeln var sne och det växlade inte helt ok. Eller så var jag lite snefyllad och kunde inte växla. Hursom... jag tog beslutet att singlifiera kvart i 10 och gästerna beräknades dyka upp en kvart senare. Men jag hann... lite tack vare att det blev magic gear! Bara sådär!


 
 
Mattias dök upp tio men vände i dörren ty han hade precis monterat ihop en gamma märr till en SS han med som han åkte å hämtade på studs. Så vi drog ut på en helstel SS-runda på fint underlag och i ett herrans tempo!
 
 
 
Bastarden.
 
 
Bästa artikelnumret.
 
Så, nu orkar jag inte skriva mer. SS e fett. Enduro e gay.


fredag 2 januari 2015

Året som gick!

Dax för årets topp tre cykelledes. Vad vankas i år. Spänningen är olidlig!

 

ESS

Ändjurå sviiden seriäs. Glöm aldrig det. Första omgången av svenska endurokuppen gick över förväntan. Många deltagare, i snitt över hundra per deltävling om jag inte räknat fel. Alla verkar vara nöjda och glada. Proffsen kom... ja... vad kan man mer begära?


 
Martin Söderström får symbolisera hur Pro det var och Dödsbranten på SS6 blev kanske årets snackis och någon slags referens för resten av säsongen.

 

Engagemang

Engagemang behövs för att saker som ovan nämnda ESS skall bli verklighet. I stort sett över hela Sverige så verkar det ganska genomgående vara så att det är ett fåtal engagerade som ordnar för ett flertal intresserade. Lite lökigt med folk som inte orkar ta tag i saker utan bara såsar med. Engagemanget från funktionärer under ESS har dock varit relativt gott. Varje deltävling har haft en stab på mellan 10 och 30 funktionärer eller inblandade. Vilket ju är bra!
Men skall det hända nåt så får man hugga i och det borde gälla alla. Så enkelt är det. Ligger man å sölar framför Bonde söker fru, ja då blir det inte.
Nu kanske ni undrar varför den här ganska gnälliga biten finns med i en topp tre-lista? Och den här platsen hade varit upptagen av nåt annat om det inte hade varit för Creme Fraiche Bicycle Club som när de tillfrågades om att göra en deltävling inför ESS 2015 budade ihop ett gäng engagerade herrar utan att tveka. Så skare se ut!

Får passa på att under den här punkten tacka Etienne, Cruxet, Mia-Maria, Beo, Sjödell, Söderblom, Callertun, Ola, Jerker, Andreas, Ecke som gjorde Flottsbroendurot möjligt (hoppas jag inte glömde någon). Tack!

Min hojj

Inte så mycket att säga, den är grym! Och den har hållit i ett helt år?! Helt sjukt!

 
C-dale tog bilden där jag och min Banshee tvålar till en stenkista i GBG. Jag hade kunnat varit bättre men cykeln levererade.

Gott nytt år!