Instagram

fredag 31 augusti 2012

Ride Sierra Nevada, dag 1

Eftersom gubbarna skall till Spanien och cykla så plockar jag fram lite bilder. Bilerderna har nog inte visats i samla trupp tidigare. De har legat å skvalpat på en hårddisk i sex år nu.


Varsågod och njut!


Ville utanför Shauns butik/skrotupplag.


Första pausen, en bergstaverna som vi stannat många gånger på vid det här laget.


Första dagens åkning gick i grusets tecken. Delvis på en 20 meter bred uttorkad flodbädd. Här är det lite lavastenar eller nåt.


Magnus.

Bjorre...


Shaun lagar punka. Lite av hans paradgren.

tisdag 28 augusti 2012

Dubbelpremiär

Dax för pannlampa. Första rundan för i år men takterna sitter i. Freddan och jag halkade runt kring hemvärnsgården i månsken, bitvis mycket vatten men annars rätt så torrt.


Sen var det premiär för nåt helt fantastiskt gay. Ett stycke justerbar sadelstolpe.


Det fick bli en lite tveksam modell, Kind Shock Dropzone. Men det var faktiskt den enda som passade mig. 420mm lång och med lite setback. 125mm steglös justermån. Trevlig bekantskap får jag lov och säga även om jag ibland klickade på växeln när det var dax för att höja eller sänka. Träningsvärk fick jag efter att ha stått i skitnödig freerideposition mer än vanligt.


fredag 24 augusti 2012

Cykling och AB

Uppenbarligen jobbar inte svensken. Fem morske män samlades för kaffe på Kantarellvägen en fredag eftermiddag och för några timmars cykling. Freddan, Bengan, Freddan, Tom och jag.


Å lite after bike hann vi med också. Bengan hade ju släpat med lite öl hem till mig när jag fixade hanses bromsar och de kom ju väl till pass. Konstigare öl får man ju dock leta efter. Den ena smakade märkligare än den andra. Och stouten till höger i bild var över 10% stark. Fast några normala fanns det ju också. Öl alltså, inte gubbar.


Lång dags färd mot natt.

Det sitter tydligen långt inne det här med att baka kakor. Men så kan det vara ibland.

PEF har hursomhelst fått en omgång kakor och lite fler prototyper har blivit gjorda.


Och förpackningsdetaljen är tillsvidare löst. Tack ni som bidrog!

onsdag 22 augusti 2012

Odé till Selle Italia Flite

När Selle Italia Flite Titanium kom så skrevs ett stycke cykelhistoria. Så lätta sadlar var inte vanligt och den järva formen var verkligen lite extra. När Fliten kom så hade jag en stor kloss till sadel i den form som sadlar hade på den tiden. Tiden var strax efter 1990 och eftersom Fliten var så tuff så tog jag helt enkelt och slet av stoppningen på min Turbo och skar ner kanterna så formen blev som en Flite. Och sen satte jag på ny stoppning.

Fliten var i många år ouppnåligt och tramsigt dyr. Men med jobb kom pengar och 1995 (vill jag minnas) slog jag till på en Flite.

Men nu så har den gjort sitt. Brodyren på vingarna har en tendens att slita ut cykelbrallor. Så nu får den pryda väggen i verkstan istället.

17 års tjänst är inte illa. Särskilt i en hobby/sport där prylar sällan håller mer än ett par år. Äkta tjockt läder borgar för många år i bruk. 

Efterföljare blev en Specialized Henge Ti. Tyvärr otroligt osexig och i det könlösa materialet Lorica. Men det får man väl ta för Hengen är fantastiskt skön. Frågan är om den kommer överleva lika länge dock?...

lördag 18 augusti 2012

Ännu längre sadelstolpe.

Jag har ju sen jag köpte mig en Epic med "compact-ram" blivit tråkad för hur sjuuuukt lång sadelstolpe jag har. Och det är den ju, eller kanske rättare sagt: Ramen är jävligt låg.


Sadelstolpen är 400mm och jag har den knappt 5mm från minimum insertion. Och med tanke på min vikt så är det lite i minsta laget.

På senare tid har jag upptäckt att jag sitter lite för lågt på pendelhojjen och idag så höjde jag till 805mm. Mätte på MTBen bara för att kolla och märker att den ligger på 795 med lite fluffigare sadel. Så det är säker 790 med samma sadel som på pendlaren. Så jag är 10-15mm kort och passerar då minimum insertion. Ergo... längre stolpe.

fredag 17 augusti 2012

De sanna hjältarna.

Bernt Johansson skrev för herrans massa år sen om Vätternrundan i deras tidning Cykla. Och han tyckte väl att det var ju bra jobbat av Moser och de andra rekordjagarna men han vurmade ändå lite för de tanter som inte var cyklister och harvade sig runt sjön på 20 timmar. "De riktiga vinnarna" som han uttryckte sig. Och det ligger ju lite i det, de kanske har vaknat upp ur en medelsvensk bullkoma och insett att här måste göras nåt. Satt ett mål och sen kört igenom på en kanske lånad cykel med sadeln i knasvinkel och bara fem av tio växlar som funkar.

En liknande vinnare har jag begapat nu in några dagar på pendeltraden. Eller snarare en av dessa sanna hjältar. En herre på en Zote med bakåframvänd gaffel.
Inte den här cyklen (våran hjälte har iallafall höjt sadeln) men en likadan. Jag vet att han bor här i Vallentuna då jag har sett han några gånger här.
Så häromdagen körde jag förbi honom när jag närmade mig Vallentuna och det gick så långsamt så det nästan kändes som han kom backande mot mig. Och i förrgår körde jag förbi honom i Mörby! Jag såg han även igår. Förmodligen cykelpendlar han (åtminstone till Mörby) på sin Zote. Och förmodligen tar det honom två timmar bara från Mörby. Jag vågar inte tänka hur långt tid det tar om han jobbar inne i stan?
Jag har lust att stoppa honom och vända gaffeln åt honom som belöning för hans slit.

Så vare med det. I eftermiddag skall jag ut å cykla med MTB Täby-folk. Inte en officiell runda men det är nog det närmaste jag har kommit ett "pass" med en klubb. Någonsin.

söndag 12 augusti 2012

Pannlampans hämd

Snart ere dax! Pannlampspremiär alltså. Jag lagade min lampa igår och borde ta och byta tillbaks lampan till Gullefjun så han får sin och jag får min. Sen e man redo för mörkret.

Normalt brukar man ju förknippa pannlampa med ösregn och misär men September kan bjuda på många fina och torra rundor. Bara å hoppas att så blir.

torsdag 9 augusti 2012

Vavarejasa!

Som jag nämnde i tidigare inlägg, snart börjar de trilla av pinn... Och mycket riktigt.

Nu har även John Lord mulat. Tråkig historia!

Dio & unga bittra män

Tänkte på en sak... Det finns ju nån låt med, jag tror Rally, där de gjort en ny text på "Holy diver". "Hår i dajmen" heter den och när man tänker efter så är ju faktiskt Rally-varianten otroligt mer genomarbetad än Dios orginal. För Rallyvarianten har ju faktiskt, om än tveksamt, innehåll.

De om detta...

Varför är unga män de bittraste på sociala medier?


onsdag 8 augusti 2012

Kort sammanfattning

Vad lärde man sig:
* Använd myggmedel, jag tror aldrig att jag har haft så mycket insektsbett sen rundan
* Kör i tights, så sjukt mycket bekvämare och svalare
* Skaffa en karta
* Att det inte är nåt avancerat äventyr i egentligt bemärkelse. Faktum är att om nåt skulle skita sig så kan man ju bara ringa en taxi.

Lite siffror:
* Själva Upplandsleden som ju bestod av två delar med lite transport emellan borde blivit cirka 90 km.
* Tillkommer lite transport till Uppsala och mellan Sollentuna och Barkarby, 20 km
* Totalt alltså 110km skulle jag gissa.
* Gissningsvis 3½ mil stig, 3½ mil grusväg/motionsspår och resten landsväg.
* Från Barkarby till Flottsund tog det ungfär 8½ timma.

Nu får vi se när nästa tillfälle bjuds!


onsdag 1 augusti 2012

Upplandsleden, Barkarby - Uppsala. Ride Report

Ja nu är det ju inte precis århundradets prestation att cykla en dag men det hinner hända mycket så det är ju bara att dela med sig.

Efter att ha letat parkering i Barkarby så bär det av. Startar tio över åtta. Upptäcker att lockouten på gaffeln inte funkar. Rattar förtvivlat på Flood Gaten och låsratten men inget händer. Det är inte hela världen men det hade ju kunnat varit trevligt med tanke på att det är en å annan mil på asfalt.
Friskt humör, vackert kulturlandskap, solsken i blick och lättnavigerat. Trevlig stig när sådant bjud men på motionsspåren så sneglar man avis in på stigavstickarna som går åt höger och vänster.

Uppför slaktar jag, en hejjare på att klättra idag men när det är tekniskt så är ju usel vilket sätter sig på självförtroendet och när jag sen skall köra utför... Meh... va usel jag är!
Snart lyckas jag vurpa. Skall cykla över en färist/gärsgårdsövergång. Det är lätt uppför innan och jag schabblar. Sätter ner en fot och tån ner mellan reglarna samtidigt som jag faller bakåt, fortfarande med foten nerkörd mellan reglarna, lägger mig på rygg med cykeln över mig. Fast som i ett städ. Kommer varken upp eller ner och börjar misstänka att snart går fotjäveln av. Tusen år senare (känns det ju givetvis som) så lyckas jag sparka bort cykeln och sen lirka mig ur. Svärandes fortsätter jag... amatör...

Ja sen så sladdar man ju vidare då. Det är mycket sjösidor och det gillar jag skarpt så det är fiiina stigar.  Mycket upp och ner. Var jag är har jag lite sämre koll på.

Sen är det dax att vurpa igen. Mitt i nån utförskörning så ser jag till att lägga mig i ett stenröse och repa både innerben, ram och ben. Inte så mycket med det men lite lack är jag nog. Åsså ångar man vidare.
Efter Rosersberg är det mäkta tråkigt med trötta grusvägar genom granskog. Åker och tänker att jag kan garva mig lycklig som kan snitta lite över 25 förbi det där. Stackars jävlar som har gett sig ut på vandring på Upplandsleden och får det där i fejjan. Fi fan!

Precis innan Sigtuna så blir det lite stig igen och kanske dagens bästa utförskörning. It's a blitz! Väl i Sigtuna sladdar jag in å äter laxpudding. Den slinker ner och nu är det dax för navigering på småvägarna för att ta sig till Hova. Såhär grymt har jag det på vägen! Mellan Sigtuna och Hova har nämligen Upplandsleden ingen sträckning. De jobbar på saken men tillsvidare får man navigera själv. Men man ser mycket kul på vägen så ingen skada skedd. För att nämna några saker så begapades Häll Moppers klubblokal samt världens största takbox.

Väl framme i Hova så misstänkte jag att det kunde bjuda på problem att hitta ledstarten igen men mitt i obygden i en korsning står två herrar och språkar. Se på tur! Så jag frågar käckt om vägen och de har svar. Ner för backen, håll höger och så upp i backen. Tack för det och här är skylten:
Plus en helt sjukt kompetent Epic.

Den nya sträckningen är bra, bitvis riktigt bra. Några pumpliknande partier skrattas igenom. Men också igenvuxna partier. Sista halvmilen mot Knivsta går på grusväg parallellt med järnvägen. Väl inne i Knivsta så lägger min GPS av samt att jag tappar bort leden. Jag beslutar mig för en kopp kaffe och kolla vad som felas. GPSen behöver en omstart och man får lov att lusläsa ledbeskrivningen så löser sig navigeringen.

Nu börjar jag längta lite efter Lunsen nu när man börjar få vittring. Men medans jag åker där och suktar så märker jag hur sjukt långsamt det börjar gå. Helt löjligt långsamt, väggen är inte långt borta. Så Maktkaka och sen är det fart igen. Men nu börjar helvetet norr om Knivsta. Ledjävlen som gud glömde. Inte nog med att det är sankt, lerigt och gräs i huvudhöjd. Det är bromsar, blinningar och mygg till förbannelse. Om det inte hade varit för att jag var beroende av leden för att hitta så var jag nära att svänga ut på närmsta grusväg och mata direkt till Lunsen. Men skam den som ger sig. Snart förvandlas träskiga hagar till skog och det märks att Lunsen närmar sig. Och sen rätt vare är så är man i Lunsen!

Jag börjar få fasligt ont i häcken så jag tar och drar mig till minnes Christers gamla visdomsord från Deliverence-turen. Att man helt enkelt får spola fåfängan på långa dagar och köra i tights. Så jag knyter upp baggysarna på ryggan och se! Det gjorde underverk för min bakdel.

Precis när man kommer i gasen igen så lyckas jag riva sönder däckssidan så det blir god vit sås över allt. Jag testpumpar en gång och hade jag gett det en halvtimma så hade det tätat sig själv men nä... jag petar i en slang istället (tur att jag tog med den).


Efter en stund så passerar jag en skylt med texten "Lunsentorpet 500m", vila där tänker jag. Men jag kommer inte dit. De är de längsta 500 metrarna någonsin. Det känns som en evighet. Vila i Lunsentorpet med lite maktkakor och jag tvättar av mig under pumpen. Underbart skönt och sen bär det av mot Flottsund och nu knallar det på igen. Fetkul stig och nya krafter. Jihaaa!

Väl framme i Flottsund (vilket är slutet för Upplandsleden, det här benet) så visar klockan på en bit innan fem och tåget går tio över sex. Så jag beslutar mig för en sista sväng på 6 km till Bergsbrunna. Fort går det inte men en halvtimma senare tittar jag ut i Bergsbrunna och navigerar sen sista biten till Uppsala.


Sammafattning kommer...