Instagram

måndag 22 december 2014

Slösöndag men sen så brakar helvetet löst

Ännu en söndag, jag hade först tänkt att åka ut redan klockan åtta men det visade sig att solen hade inte ens behagat gå upp då så jag byggde lite lego istället. Och vips så var klockan halv tio och då var det bara att åka ner till Tjompen och ansluta.
Väl där var det idel kändisar från förr. Hank, Håkan, Sune och så Tom och jag.
Sune utlovade hiskeligt låg fart och han höll sitt löfte. Vilket ju inte på nåt sätt är dåligt vissa dagar så vi lökade runt och snacka skit.

 
Klassisk mark.

 
Sune ser fokad ut och kommer naila de här. Tror ni... men se det gjorde han inte (jag kan inte undanhålla sanningen för läsarna, min moral medger inte detta) utan han dråsar ut till vänster.


Fighting face.

Vi kör egentligen den vanliga rundan med några små varianter. Vid sjön måste givetvis Tom testa bärigheten på isen. Det håller nästan men inte riktigt.

 

Indianen blöta foten. 
 
Sen följs vi åt till Löttingekullen där alla utom Håkan och jag åker hem. Håkan och jag fortsätter och nu går det undan skall ni veta. Föret är extremt kompetent för det mesta. Hårt, greppet är sjukt bra och det är bara att ösa. Utförsbackarna går i en herrans fart och jag har riktigt bra mojo. Det bästa föret sen flera månader, utan tvekan och fortsätter det så här över jul så kommer det bli griiimt!
 
 

fredag 12 december 2014

I got 99 pendelproblem and...

... the blinkmonglo ain't one.

Det där med att bli bländad av andra cyklister verkar vara den lättkränka pendelskarans största problem. Om jag skulle problematisera mitt cykelpendlande, vilket de ovan nämnda rimligen gör, så blir listan lång.
  1. Klä på sig alla lager kläder
  2. Äga en pendelspecifik cykel
  3. Det är jättejobbigt
  4. Det är mörkt
  5. Det är kallt
  6. Ibland för varmt
  7. Sadeln är hård
  8. Mina ben känns som knubbsälar
  9. Mina fingrar fryser
  10. Bilister som kör som idioter
  11. Cyklister som kör som idioter
  12. Flarn på cykelbanan
  13. Drivis
  14. Hagel
  15. Regn
  16. Dimma
  17. Motvind
  18. Skymda korsningar
  19. ...
  20. ...
  21. ...
Plats 105. Jag blir bländad av mina med/motcyklister

tisdag 9 december 2014

Skärmar

I förra veckan så avhandlade jag ju Mucky Nutz och så att säga på förekommen anledning så spinner jag vidare på det där med skärmar. För på en MTB då är det Major Nejnej att ha skärmar. Varför är lite oklart för på i stort sätt alla andra fordon så används med framgång skärmar och de gånger jag har använt skärmar (alltså riktiga skärmar och inte ursäkten Mucky Nutz) så har jag kommit hem betydligt mindre kletig än vad jag annars skulle ha gjort.
Att man inte vill ha det för att det är fult kan jag förstå och att man då avstår från skärmar på sin söndagsrunda för att vill inte riskera att bli mobbad av Freddan. Men när man kollar in den här filmen:

 
Och noterar att han saknar skärmar i det nästa otroligt miserabla vädret. Jag kollade större delen av tävlingen och jag tror att det fanns inte en enda cykel med skärmar. Och här har vi då alltså atleter som förbereder sig minutiöst in i minsta detalj och man ser hur nästan alla har googles med "pull off" men skärm, nej se det går inte för sig. Nu när jag sitter här i soffan och skriver så kan jag inte förstå varför motocrossarna kan ha det men DHarna inte?
Men det är väl nåt som jag har missat... antar jag.

lördag 6 december 2014

Mökig Nötz

Freddan hörde av sig och undrade om jag ville vara med på ett gruppköp av Mucky Nutz. Och för er som inte vet vad Mucky Nutz är för nåt så är det en liten jävla skärm som är drygt en decimeter lång och som återfinns här och var på cyklar numer.

 
Ta en ordentlig titt på bilden ovan för det är inte lätt att sikta den lilla, lilla ursäkten till skärm. Varför i herrans namn vill man ha en sån? Och vad skulle den tillföra? Man slipper fem geggklumpar som annars skulle fastnat på gaffelbryggan?
Och nu kommer ju säkert nån gnälla att "har du provat" och nej, det har jag inte. Jag har däremot provat en beskärd del andra skärmar med det gemensamma att de är minst fyra gånger så stora och dessa skärmar minskar visserligen kletet markant men tydligen inte tillräckligt för att jag skulle vilja ha en skärm.
Mucky Nutzen påminner om  den här:
Som sålde som smör för några år sedan...
Och den här:
 
Som var jättepoppis för två år sen kanske.
 
Men varför finns de här tramsskärmarna? Oklart skulle jag säga. För är man på riktigt intresserad av att inte kladda ner sig och sin cykel så köper man nåt annat. Jag tror anledningen är att de är rätt så billiga och den vite medelålders mannen sitter hemma och har lite tråkigt. Ja, då kan man klicka hem den där saken som man egentligen inte behöver men som inte smärtar allt för mycket i plånboken men ändå stillar köpklådan. USPen (Unique Selling Point) är alltså leda. Smart får man lov att säga för Mucky Nutz lär väl garva hela vägen till banken. För man degar en hunka för nåt som förmodligen kostar 3 kronor att tillverka.
 
Men... Missförstå mig inte, det är inte så att jag inte tycker att man skall ha en skärm. Snarare tvärt om men ovan nämnda små inköpsursäkter behöver inte finnas.

tisdag 2 december 2014

Drick vatten

Världen svämmas ju över av energidrycker. Det är ett tecken på en förestående apokalyps. Jag sväääär!

Litauen förbjuder energidryckförsäljning till minderåriga

För när det har blivit en livsstilsmarkering att dricka energidrycker (vilket du i 99 fall av hundra ändå inte behöver för du har ju ändå inte tränat hårt nog) så är det dags att sätta emot.

Förhoppningsvis slipper jag se energidrycker sponsra ESS men jag är tyvärr inte ensam om att bestämma den saken.

Då stödjer jag hellre We Drink Water

Drink Water is an idea.

It came about as we watched the snowboard industry, and other similar industries, be bought up by energy drink brands peddling their products to kids. Oddly enough, nobody was really opposing them. We figured, as professional snowboarders with an opinion on the matter, we should try and use whatever influence we have, to protest. And for us the best protest is to promote something we do actually support.

We started writing Drink Water on our snowboards and screen-printing sweatshirts in a garage in 2011. As we gave the sweatshirts away to our friends, we learned a lot of other people shared the same thought and Drink Water grew into an initiative, a brand, a movement, and something way bigger than us.

It’s not about selling water. We’re actually committed to never sell water. We prefer it from the tap. And if you’re going outside, which we tend to do, fill up a bottle and take it with you.
As we continue to say "drink water," we recognize that nearly a billion people on Earth lack access to clean drinking water. That's why, for every Drink Water product purchased, 10% of profits are donated to water.org, a non-profit working on this solvable global crisis.

Our goal is to spread this message; the simple idea that has become a movement of people questioning what’s being sold to them. Join us in saying something different, something simple, something as obvious as Drink Water.

söndag 30 november 2014

Dämparrunk

Som ni alla vet så har jag ju lite svårt för det där med dämparinställningsrunkande. Och när jag möts av nyheten att det har kommit ett mod till Pike-gafflarna så är det lite såhär jag känner:

 
För är det nåt som faktiskt är bra med Pike så är det att det är en gaffel som fungerar helt fantastiskt bra bara genom att plocka upp den ur lådan, montera, pumpa, ratta in returen. Klart! Det är inte ändlösa timmar med lågfart/högfart och som när man ändå tycker att man har rattat in "the shit" så går det ju inte nämnvärt fortare ändå.
Ok, ok det skall inte bero på dåliga grejer men vafan 98% av alla MTBeare är ju ett gäng lallare som i bästa fall är rätt så ok. Och då kan man ju undra varför det numer behövs extra justering  till Piken.
 
Sen, handen på hjärtat alla ni med en miljard inställningar på gaffeln/dämparen. Hur många ordentliga testrundor och utvärderingar i varierande terräng har ni gjort av era dämparutensilier? Som ni dessutom har på dokumenterat så att det går att följa upp?
 
Nä du Svensson, du behöver en Pike och en Monarch DebonAir och hålla tjäft.
 

lördag 29 november 2014

Momsen går ej att dra av på systembolagets produkter

Emil Lindgren skrev på för ett cykelmärke som heter Momsen. Kul att det ordnade sig. Tyvärr är det inte lika kul när man kollar in Momsen's cyklar.

Nåt slags 29erliknande med den nästan dinosauriemässiga gaffelvinkeln 71,5 grader. Och så nåt jävla kinkat överrör till det som grädde på moset. Nu är jag visserligen lite av ett fan av kinkade överrör som jag hellre ser än sadeltorn som om du frågar mig bara lägger till massa extra onödiga rör. Men att kinka överröret på en XC-räser och dessutom mitt på... nja.
 
Deras heldämpade Vipa är ju kanske inte heller nåt man garvar sig harmynt åt.
 
Men det är skit samma kanske för Emil för är det värsta uppbackningen så är det ju fett som attan. Men om man bara kollar in hojjarna så känns det ju lite som att skriva på för Biltema.

fredag 28 november 2014

En nyhet för Chris: Kul är är subjektivt.

När cyklister pratar om att de cyklar för att det är kul så brukar jag dra öronen åt mig. För vad är kul? Har en internationella kulkommitén gjort en lista på vilka saker som är kul respektive tråkigt? Det är möjligt att jag har missat den listan men i alla fall...
En som tror sig känna till vad "kul" är, är Chris Ball, grundaren av Enduro World Series som skriver att ett endurorace skall vara kul (2013 var det "fun", 2014 var det "enjoyment"). Och utifrån detta kan man ju då fundera på två sätt.

1. Chris vill i all enkelhet påminna banläggare och deltagare om att det skall vara kul. Så dom inte missar det och gör en skittråkig tävling och åker runt och surar hela tiden.

2. Chris tror och tycker att all annan form av cykling är tråkigt och utgår helt enkelt från sig själv och antar därför att alla andra som ägnar sig åt XC, LVG eller ANNAT åker runt och har tråkigt.

Skulle det vara fall 1 som gäller så kan jag tycka att den är en ganska överflödig regel. Men skall jag vara ärlig så tror jag att det är punkt 2 Chris vill åt. Vilket ju är ett felslut från första till sista rutan. Tror Chris att en person som åker på långlopp år efter år skulle göra det om det var tråkigt. Eller att 10 000 (+) skulle cykla runt en sjö år efter år och verkligen genuint ogilla tilltaget. Nej, skulle inte tro det va?
Vad som just du, jag eller vem som helst tycker är kul kan bara den personen svara för. Tycker en person att 9mil grusväg är det roligaste så är det så. Helt enkelt för att det är subjektivt. En självklarhet kan man tycka men tydligen inte för alla.


Enya kanske är rave för mig.

(En lite rolig detalj i det hela är att SCF plankade ju hela EWS-reglementet inför 2014 (baserat på EWS 2013) där "kul" fick vara kvar vilket ju på nåt sätt antyder att de andra grenarna som SCF härbergerar skulle vara tråkiga).

torsdag 27 november 2014

Så skall slipsen dras

Det går ju inte annat än att hålla med Trivial i frågan. Det här är en riktigt bra cykelvideo.

 
 

onsdag 26 november 2014

Emil Lindgren

Emil Lindgren outade häromdagen att det har skrivits på nåt nytt kontrakt.

Sign it like a boss.

Hans tidigare kontrakt med Giants XC-lag hade ju sagts upp och nu har han varit ute och letat och nu verkar han ha funnit något. Ryktet har ju ett tag varit att han eventuellt skall börja med enduro istället. Anledningen är väl lite olika inlägg på hans blogg om hur sjukt kul det är med enduro samt en liten film på HappyMTB. "Skitkul!" enligt Emil själv.

Och inom kort kommer Emil avslöja vart åt det barkar. Jag tror personligen inte att det blir enduro för Emil men man vet ju aldrig. Men jag hoppas lite, det vore mycket häftigt med den svensk serie där landets vassaste  ur både DH och XC kan kämpa om segern. För det är onekligen så, de som är bäst är bäst lite oavsett gren. Wengelin vann i Göteborg och var en hårsmån ifrån segern i Grycksbo, Emil kom trea i Åre och placerade sig bra i Finale Ligure. Wallnerbröderna har ju placerat sig i topp de gånger de har ställt upp. Så en smältdegel av de bästa samlad i enduro = Ja tack!

måndag 24 november 2014

Ännu en tidsresa

Looseriders fick ju en att känna sig ung häromdagen. Inte på nåt sätt så jag kände mig fräsch, det var mer en tidsresa till en epok man trodde var över. Men så idag så flimrar åter igen Bikesteez förbi i mediabruset och nu har visst deras webbshop öppnat och man surfar dit och kollar in utbudet. Ganska omgående så måste jag ta en titt på mitt armbandsur för att kontrollera vilket år det är och... jo, se på fan... det är 2014 men Bikesteez utbud (och bara namnet...) kastar en raskt ett decennium bakåt. Guldkornen i denna tidsresa får väl sägas vara Svarta myrans energidryck och Loosekid Industries.
Just nu känner jag mig bara unken och försöker komma på ett sätt att få bort Bikesteez från min skärm utan att röra varken mus eller tangentbord.

torsdag 20 november 2014

En gåta

En vegan cyklar ner till sitt Crossfit-pass på en Fat bike. Vad kommer han berätta om först?

måndag 17 november 2014

Loose riders

Loose riders är nåt som har flimrat förbi i nåt brus, oklart varifrån, senaste tiden. Så en googling senare så hamnar man på Pinkbike

LOOSE RIDERS is all about getting out there, getting Loose and not taking taking life to seriously, on or off the bike.

Fräscht som en... Zocchi Monster T ungefär. Hallå, det tidiga 00-talet ringde och ville ha sitt gotiska typsnitt tillbaks. (Ok, jag vet att Loose Riders inte har gotiskt typsnitt (än)).
Jag har inte spanat in nån "edit" från Looseriders men jag kan gissa mig till ett par saker som finns i den rullen:
* Folk som gräver filmat i motljus
* Kanske en liten timelaps på moln?
* Ungefär fem bildrutor går i 30fps, resterande i 60fps (troligtvis långsammare)
* Typ en miljard freeride flicks
* En stor lägereld där ynglingar sitter och äter korv och dricker öl

Och det sista blev lite av ett freerideedit-bingo. Jag får se hur många Bingo det blir när jag kollar in filmen. Förlåt, edit.

fredag 14 november 2014

Bangnäll

Som en del i arrangörsgänget bakom Enduro Sweden Series så har man ju fått höra från och till (dock inte mycket faktiskt) om hur bra eller dåliga sträckor är. Det är ju dock vanligare att man för höra att sträckor är dåliga eftersom det ligger i sakens natur att det är självklart sträckorna skall vara bra och därför muttrar man bara när det är dåligt. Förut har jag i min enfald trott att det där var en XC-grejj eftersom de gnäller mest hela tiden om det ena eller det andra. Trötta ben, för mycket/för lite rötter, motljus och gud vet allt vad de gnäller om. Mycket vanlig är det att de gnäller i egen sak också, det vill säga att de gnäller på saker som inte gynnar dom själva.
Men i alla fall... det var inte meningen att det skulle bli nån XC-diss men det går inte att komma ifrån att det muttras i dom leden. Så... åter till bangnäll. Och det är inte så att jag blir sur på det. Mest lite fascinerad över att folk gnäller. Det är ju lixom helt frivilligt att ställa upp och varje normalbegåvad människa kan ju på förhand göra lite research om hur banan ser ut. Det brukar finnas videos, bilder, banprofiler som visar på allt önskvärt sätt hur det kommer att se ut. Så för mig är det väldigt enkelt, gillar man inte banan, stanna hemma. Och svårare än så är det inte. Det är inget medborgerligt tvång att ställa upp i tävlingar som har tråkiga banor.
Dessutom gnäller man ju ofta på rätt så korta delar. En sträcka av sex som inte passar herrn/frun och då är det hängeläppar åt höger och vänster.
Och skulle det nu visa sig att hela banan/alla sträckor är så infernaliskt tråkiga trots att man gjort erforderlig undersökning. Prova att be om att få pengarna tillbaks. Det är möjligt att det funkar?

 
En riktigt bra endurosträcka.

tisdag 11 november 2014

Endurosnubbar bloggar inte

Det verkar inte så i alla fall. Det där med bloggade verkar vara nåt som CX-, XC och randånöööörer håller på med. Vad Endurotjommarna gör är oklart. Förmodligen dricker de starksprit och käkar isterband frukost, lunch, middag.

Och tillber satan.

 
Om nån hittar några fräsiga endurobloggar så kan ni ju hojta till.

måndag 10 november 2014

Dårar i skogen

Jag glömde ju bort... igår när vi körde upp mot kraftledningsslingan så ser vi en storvuxen man och en kvinna. På håll tänker jag att det där måste vara Tommy (han bor ju inte så långt ifrån) men när vi kommer närmare så ser jag att det är inte Tommy utan nån annan gigantisk tjomme iklädd ljusblå landstingsklädsel?! Karln är alltså ute och fnattar runt i skogen i en V-ringad T-shirt och tunna byxor. Typ 5 grader varmt och snålblåst. Kvinnan är hyffsat ordentligt klädd. Man bah: Va?

söndag 9 november 2014

Ännu en söndag

Tanken var att Freddan och jag skulle fara till Åkersberga för lite Enduro och spana in sträckor för ett kommande rally men Comviq tyckte att jag inte skulle ha mer än sporadiskt med täckning just denna dag så vi missade hela avfärden. Sånt kan hända den bästa men nu hände det just oss. Hursom så tyckte vi att det dög gott med lite söndagsgubbcykling istället för Enduro så vi rullade sonika ner till Tjompen och anslöt med Billy, Janne och givetvis Tom som dagen till ära hade skaffat en av de räligaste mustascher som skådats. Må den växa till sig!
Vi körde som vanlig och det var halt som attan men nu börjar man få in hänget och det rullar på. Vi sladdar runt lite och det är väl som cykling är mest, trevligt.


Jannes bromsreglage går dock i botten efter en stund och han har tappat sprinten. Men snabbare än Lucky Luke drar sin picka så drar Janne upp ett buntband och buntar ihop reglaget. Snygg fix som funkar.


Sen avviker Billy och vi kör mot Löttingekullen, strax innan kullen avviker Tom på grund av att han helt enkelt kör fel. Eller är för långsam så han inte hinner se vart vi tar vägen. Så Freddan och jag kör vidare mot kullen och där slår vi, hör och häpna, igång Strava och sen så hetsar vi lite upp och ner för kullen tills Janne och Tom dyker upp igen.


 
Men sen tappar vi bort Tom och Janne igen men hittar Andreas istället. Sen kör vi hem utan större utsvävningar.
 
Nu har jag bloggat, oklart vad det skall tjäna till men ni fick ju njuta av bilderna i alla fall.

söndag 26 oktober 2014

Dutubenafton

Slayer manglar vidare.
Njut särskilt av kavajen vid 2:48




Ibland inser man att Spotify inte är nog...

 
 
 
Håll er borta från gatan barn.
 
 
 

Och lite glappande växel


söndag 19 oktober 2014

Det var länge sen vi var på Bogesund

Freddan och jag drog dit i all enkelhet. Jag passade på att testa nya kameran. Återigen var det knappt nåt ljus allt men iaf... En kort filmsnutt blev det.

Och sen tog jag en bild åxå.

 
Alla dog.

söndag 12 oktober 2014

Söndagstur 2014-10-12

Det var länge sen jag tog kameran med mig ut men nu gjorde jag det ändå. Och jag såg till att vänta till precis det väder som nog är svårast att fotografera i. Av 20 bilder så var nog bara två skarpa. Tillochmed en bild på en stillastående cyklist misslyckades.

Nåväl, det var Håkan, Freddan, Tom, Ville och jag och Tom saknade Billy.

 
Håkan på väg över Villes dike. Och sen lite tallar.
 

Det grämer mig att bilderna i John Bauer-skogen blev suddiga. Det var riktigt trevligt ljus där just då.

Men man kanske skall köpa sig en kamera som är lite ljusstarkare ändå... Det är jag värd. Eller vad säger ni?

söndag 14 september 2014

Väsjöbacken

Röd stig norrut = DH-banan, i stort sett återuppstånden. Nordin och jag var där och tog bort träden så nu skall bara städas lite sen är den nog klar att köra... om jag inte glömt nån detalj.

Röd stig söderut = Ville och Bjorres gamla bana, Nordin och jag städade bort trädet. Det ligger lite grenar kvar och bermen nedanför branten måste grävas. Och hela övre partiet (blå prickar)

Blåa prickar söderut = Nedstigningen från transportvägen kommer bli från hårnålen österut. Brant så det måste grävas för att man skall komma ner i ett stycke.

Blå prickar västerut = borde kunna bli nåt kul

torsdag 19 juni 2014

Cykla på riktigt

Definitionen av att cykla kan ju variera minst sagt. På Vallentuna Gym o Sim tycker de att spinning är att cykla. I alla fall om man får tro deras schema där just spinning benämns som cykla. Om du frågar mig om att spinna är att cykla så kan jag inte säga annat än att... det är inte att cykla. För det första är man innomhus och för det andra så rör sig inte "cykeln" framåt hur mycket man än trampar. Att endast trampa är inte det som utgör att cykla. Inget hade kunnat vara mera fel.

Nåväl, jag körde dagens söndagsrunda med plattisar och jag sög. Stort... Så stort så att det nog kommer ligga ett par lätt repade plattisar på en köp & sälj-site inom snar framtid. Ett personligt nederlag av dimensioner. Dels för att jag bara var dålig och dels för att förmodligen så kommer några säga att det är ett nederlag för då kan jag ju inte "cykla på riktigt". Och det är ju också en definition av att cykla. Att cykla med plattisar alltså.
Det tjatas ju ganska mycket om för och emot plattisar/SPD och plattisförespråkarna hasplar gärna ur sig lite floskler som just att det är på riktigt med plattisar.


Och det må så vara men jag kan lista typ tio saker som inte är "på riktigt" på hojjen ovan.

måndag 16 juni 2014

torsdag 6 februari 2014

Enduro vrider sig redan i dödskampen

Nu när Enduro dök upp som den förlovade tävlingsdisciplinen där en i stort sett enad MTB-press pratar om hur det är "back to the roots" och "the way mountainbike was supposed to be" och liknande floskler... då kommer det här...

http://vimeo.com/85522982

Ursäkta med var det inte meningen att Enduro skulle var kul? Att man drog ut och rejsade med "the bros"? Inte en analanalys av kurvtagningsteknik.

Är Enduro redan förlorat?

fredag 24 januari 2014

Lite gammalt från GC

Jag hittade lite bilder från GC när jag var där i våras med familjen. Jag fick en dag ledigt och drog till topps med en gudiefirma med en holländare vid namn Gert [stjärt].

Naturen på GC är helt fantastisk och nån gång skall jag dra på semester dit och bara befinna mig över 300 möh.
Vi tog bilen upp till typ 1800 möh och där står pinjeskogarna och den märkliga terrängen.

Marken har inte nån växtlighet utan täcks bara av långa barr från pinjeträden. Det finns lixom ingen stig, allt är stig. Eller inget.
Efter att ha fixat till det sista så började vi trampa de sista 200 höjdmetrarna upp till toppen. Gert pratade oavbrutet under bilresan upp och enda chansen att få tyst på honom var att löda på lite uppför så att han inte orkade prata. Sagt och gjort... det vart tyst en stund i alla fall. Väl uppe på toppen så vankas prima utsikt och strålande sol.

De två topparna till vänster är Roco Nublo vilket är ett välkänt utflyktsmål, molnen till höger är "mjölken" som väller in varje dag och lägger sig över en by i den dalen. I mitten ser ni en utmärkt vandringled som också skall vara en utmärkt cykeltur. Men enligt Stjärt så var den för svår med 29"-are. Joråsåatt... Men, inget att hänga läpp för det skulle vankas över 2000 meter utförskörning under dagen.
Vi lämnar Pico de las Nievas och börjar färden utför och kommer snart till denna stig som på avstånd ser mycket fin ut.
Och det var den fast den var mycket svårcyklad. Allt är vulkangrus som bara rinner iväg under hjulen. Så styrde man det minsta så skar det iväg åt ena eller andra hållet. Det som verkade så enkelt var så svårt.
Färden fortsätter utför på stigar, åsnestigar, grusvägar och annat. Men till skillnad från Sverige där men ganska omgående befinner sig i terräng där ingen någons sin har bott eller brukat gjorde så finns här nästan över allt spår av att det har bott människor och att de har brukat jorden eller färdats genom skogen.

Gert i ännu ett försök att prata sönder mig. Jag skall inte vara neggig egentligen men han var ganska jobbig just hela rundan men han berättat faktiskt ett och annat intressant på vägen.
På det stora hela så fortsätter färden utför, till skillnad från Sverige så är det mycket mer lösa stenar. Allt flyter runt och man kan ha stora stenbollar som rullar bredvid en när man kör utför.

Mer Pinjeskog.

Mer vackra berg och som ni ser, spår av terrasser till höger.
Så småningom så kommer vi till en by som är inhuggen i bergen, Barranco de Guyadeque. Mycket fräckt faktiskt! Man skulle kunna ha turistat lite där men vi rullad i princip bara igenom vilket var ballt bara det. Hus insprängda i berget till höger och sen en smal gångväg med stup till vänster.

Sen blir det höjdmetersslöseri på asfalt i nästan en kvart och det gick rejält fort ner till en liten konstnärsby som heter Agüimes och där var det dags för en Cortado con Leche y Leche och en bit äppelpaj. Skönt häng vid en Plaza de Agüimes.



















Efter detta blir cyklingen aningen sämre. Först fick vi köra en lång travers på asfalt för att börja ta oss bort åt sydspetsen till. Landskapet är inte heller lika vackert ut är mest sönderbränt och en massa sopor. De slänger ju lixom fortfarande skräpet i naturen där.
Efter traversen så tar en kort utförlöpa på stig vid och därefter sista biten tillbaks till Playa del Ingles. Sista biten går på i huvudsak grusvägar längs med motorvägen. De som äger marken har lagt upp stora högar med sopor här och var på grusvägarna för att hindra att andra kör in på vägarna och tömmer sopor. Så det är lite som att köra i kanten av en tipp under sista timman.

Väl tillbaks hos Happy Biking så lämnade jag Stjärt och Stefan (han som har tagit alla bilder) och traskade hem, nöjd med en heldagsutflykt med bra cykling och vacker natur.

söndag 5 januari 2014

Bilderna som blev över

Jag passade på att tömma kameran på nyårsafton. Ja... vad skall man göra när man inte firar nyår annat än med att blogga lite och hänga med familjen.

Här är hursomhelst panelen från mitten av oktober. Ville skäms för gubbarna antar jag.

 
Eller nä... han ler nog bara för att det är så sjukt bra gäng.
 
Nedan så begapas ett stycke Specialized Epic på sin sista runda. Efter detta blev hojjen undanställd och ersattes så småningom.
 
 
Även det här är den sista bilden på stigen. Stigen är numera en byggarbetsplats och kommer att bli en villatomt inom kort. Dags att leta annan väg.
 
 
Vi förflyttar oss till mitten av november och en stråååålande dag! Mattias är på väg ner mot Fittja gård.
 
 
Och som vanligt en bild från Löttingekullens topp.
 

torsdag 2 januari 2014

Café Roubaix-gate

 
 
Tänk om Café Roubaix hade legat i Taiwan istället för Canada. Då tror jag aldrig att det här twittermeddelandet hade kommit:
 
 

onsdag 1 januari 2014

Årets sista cykling


Årets sista cykling inträffar då givetvis på nyårsaftons förmiddag. Nordin hade önskat sig visning av de kommande rally/enduro-sträckorna på Löttingekullen. Nu kunde ju inte Nordin närvara men Bengan (?!), Håkan och Billy dök upp i förrådet. Vi styrde kosan mot Löttingekullen via Stalles Gula och väl på kullen så träffade vi på Janne som avtalat.
Upp och ner för Spyan, AM-stigen och Stenkistan. Två ggr/sträcka. Mycket roligt och förlängningen av Spyan kommer bli en härlig förbättring! Det var alla överens om.

Jag glömde bort att fota i stort sett men tre bilder får ni njuta av.