Instagram

tisdag 3 februari 2015

Såssejala medijer

I höstas nån gång så stängde jag mitt Facebook-konto. Förhållandet mellan vad man faktiskt tyckte vara intressant mot vad som mest irriterade mig blev för skevt. Det är inte så att våra liv är ointressanta, de är högst intressanta med inte på det viset att det är läge att visa det på Facebooks mediokra sätt att framställa saker och ting. Plus alla skitnödiga delningar av artiklar där 95% av alla som gillar det knappast har läst mer än ingressen.

Så, stängt och glömt och faktum är att jag har inte saknat det mer än högst tre gånger sen höstas. Utan ljug! Och jag kan säga att jag är förvånad själv. Att det, när det kommer till kritan, är så ointressant. Men... just detta faktum gör mig dock lite beklämd. Att alltså så många lökar bort sina liv på Fejjan. Det sista visste man ju i och för sig innan men det blir desto mer uppenbart när man inte ens saknar det.

Men... god kålsupare som man är så använder jag ju både blogg och Insta plus olika forum. Så vem är jag att döma.

1 kommentar:

  1. Den stora fördelen med fleshbook är ju att det är enkelt att kontakta många människor samtidigt. Typ gruppkonversationer. Den stora nackdelen är att man konstant möts av flodvågor av bajs.

    Man kan ju välja vilka man vill vara kompis med, lite som i riktiga livet. Fast på internet.

    SvaraRadera