fredag 27 april 2012

It's not about the bike

I en MTB-värld där både tillverkare och 50% av utövarna verkar tycka att 150mm slag är ett minimum för att roligt så är det med glädje det dyker upp videos som bekräftar att "it's not about the bike".

XC-cyklar men 120mm slag fram å bak.
http://vimeo.com/40560345

Eller myten om att man inte kan rippa på 29ers. För det kan man.
http://vimeo.com/39574121


3 kommentarer:

  1. Det är väl klart att det går att rippa på en storhjuling, däremot så skulle jag nog inte köpa en xc-racer för att köra så pass hårt. Inte för att det inte går. Men et känns som att grejerna skulle klappa ihop ganska mkt tidigare än vad en cykel byggd för ändamålet skulle göra.

    Är man dessutom tillräckligt duktig så kan man ju köra dårnhill på en damtralla. Men för gemene fetto är det nog bättre med en cykel som är anpassad till ändamålet.

    Jag tycker om slaglängd, liten penis = långa gafflar.

    SvaraRadera
  2. Och det står ju in ingressen till Rocky Mountain-filmen. Att de inte rekommenderar dessa cyklar till denna typ av åkning.

    Men jag skulle ju kunna ställa en motfråga... hur kommer du kunna bli bättre cyklist om du bara kör cyklar som tar hand om alla svårigheter åt dig?

    (Å frågan är givetvis inte ställd till dig utan mer hypotetisk)

    SvaraRadera
  3. Personangrepp!!!!:)

    Skämt å sido så finns det ju flera olika svårighetsmoment i cykling, jag skulle antagligen bli bättre på att ta mig fram om jag endast körde med min hardtail, eller kanske med en helstel. Men det skulle gå ruskigt långsamt när det blev stökigt och gick utför, vart efter jag blev bättre skulle det gå lite snabbare men jag skulle nå en gräns där det var i princip fysiskt omöjligt att köra snabbare på en helstel cykel på grund av att det skulle studsa och hoppa för mkt. Med en heldämpad kan jag öka hastigheten nerför trots att det är lite stökigare, vilket i sig också ökar svårigheten, hastigheten alltså. Jag blir ju bättre och bättre även när jag bara kör heldämpat för oavsett vilken cykel jag har så kommer den aldrig att äta upp varenda svårighet som naturen kastar i min väg.

    Men det går ju inte att komma ifrån att jag får bättre teknik av att köra lite mer på hardtailen, vilket jag sen kan ta med mig till den heldämpade och då köra ännu fortare med den.

    Så jag skulle nog säga att oavsett vad man har mellan benen så finns det saker som utmanar en, högre fart, stökigare stigar, brantare klättringar osv.

    Och vem har sagt att jag behöver bli bättre, jag vill ju bara ha roligt :)

    SvaraRadera