Fast ändå inte... jag har ju trots allt varit på Riksantikvarieämbetet en herrans många gånger tidigare. Och idag, när jag klev av Roslagsbanan och började min promenad mot ämbetet så vare som jag bara hade varit iväg och pinkat. Helt löjligt igenkänd var min promenad genom Östermalm.
Till saken hör att när jag jobbade på ämbetet förra gången så mötte jag på vägen dit, väääldig ofta en dam som var på väg till sitt jobb. Och efter att vi hade setts femtio gånger sådär så var vi ju helt enkelt tvungna att börja hälsa på varandra, allt annat hade ju bara varit konstigt. Så vi började hälsa på varandra men har aldrig stannat för att säga nåt mer. Lite kul faktiskt.
Nåväl... nu sprang jag inte på henne idag, det hade ju bara blivit för mycket men dagen fortlöpte ändå i igenkänningens tecken. Jag kryssade bland Porschar och hundbajsar. Allt såg ganska likt ut i lokalerna och många jobbade kvar. Automatkaffet smakade likadant.
Och när vi sen gick iväg till EDO för lunch så föll allt på plats. Samma sura tant tog betalt, det kostade fortfarande 90 kronor och servitrisen hänvisade Jojo och mig det bord som vi allt som oftast brukar sitta vid.
Kan det vara så att Matrixen loopar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar