De sanna hjältarna.

Bernt Johansson skrev för herrans massa år sen om Vätternrundan i deras tidning Cykla. Och han tyckte väl att det var ju bra jobbat av Moser och de andra rekordjagarna men han vurmade ändå lite för de tanter som inte var cyklister och harvade sig runt sjön på 20 timmar. "De riktiga vinnarna" som han uttryckte sig. Och det ligger ju lite i det, de kanske har vaknat upp ur en medelsvensk bullkoma och insett att här måste göras nåt. Satt ett mål och sen kört igenom på en kanske lånad cykel med sadeln i knasvinkel och bara fem av tio växlar som funkar.

En liknande vinnare har jag begapat nu in några dagar på pendeltraden. Eller snarare en av dessa sanna hjältar. En herre på en Zote med bakåframvänd gaffel.

Inte den här cyklen (våran hjälte har iallafall höjt sadeln) men en likadan. Jag vet att han bor här i Vallentuna då jag har sett han några gånger här.
Så häromdagen körde jag förbi honom när jag närmade mig Vallentuna och det gick så långsamt så det nästan kändes som han kom backande mot mig. Och i förrgår körde jag förbi honom i Mörby! Jag såg han även igår. Förmodligen cykelpendlar han (åtminstone till Mörby) på sin Zote. Och förmodligen tar det honom två timmar bara från Mörby. Jag vågar inte tänka hur långt tid det tar om han jobbar inne i stan?
Jag har lust att stoppa honom och vända gaffeln åt honom som belöning för hans slit.

Så vare med det. I eftermiddag skall jag ut å cykla med MTB Täby-folk. Inte en officiell runda men det är nog det närmaste jag har kommit ett "pass" med en klubb. Någonsin.